Inget innehåll,
ingen form tycks hennes främmande. Raggsockor, bakvispar, småkaksbak osv. duger
gott som motiv. När motivet så kräver får det själv utgöra sitt eget uttryck,
som med de uppradade vispfynden i en ”museimonter”, den julglitterklädda
sparken, som tycks vara omsluten av frostkristaller eller den banala ljusslingan
med sina små djurfigurer. Ingenting tycks vara för trivialt, inget tycks dock
heller vara heligt.
Med sin ständigt lika ivriga upptäckarglädje ger hon oss betraktare frihet att själva upptäcka nya förhållningssätt till vardagens små obetydligheter.